När vi är barn får vi redan från mycket låg ålder lära oss att djur är snälla. De är våra vänner som beskyddar oss och gör oss trygga. De får oss att skratta och känna glädje. De är med oss när vi ska äta och när vi ska sova. Vi kan lyssna på berättelser i timmar där djuren är huvudpersoner. Vi ser på filmer där djuren är våra hjältar. När vi ska lägga oss har vi med oss en härlig mjuk tiger eller kramgo björn. Våra tapeter visar gulliga snälla djur. Överallt så är det djur och de gör oss trygga. Vi har starka band till våra vänner djuren oavsett om det är ett lejon, elefant, gris, ko eller kanin. Vi känner empati och äkta kärlek till andra arter. I vår värld är alla djur snälla varelser som inte vill oss något ont och vi bryr oss om dem.

Det som händer när vi blir äldre fascinerar mig enormt mycket. För något händer. Vad exakt vet jag inte, men vi tappar vår fina kontakt med djuren. På något sätt så slutar, för de allra flesta, djuren att vara våra vänner. Vad är det som sker? Varför? Vem säger åt oss att djuren inte duger längre? Vad får oss att sluta känna trygghet och starka band med andra arter?

Från att djuren varit en trygg tillvaro så förändras vårt förhållningssätt till dem. De är inte längre våra vänner. De är farliga. De är fiender. De ska ätas. Vi ska akta oss för djuren för de kan skada oss. Någonting händer.

Vart någonstans gick det fel? Det är dags att hitta tillbaka till den värme och kärlek vi kände för djuren som barn. Den kärlek och övertygelse vi alla en gång hade finns där inne någonstans. Make the connection.

Ta del av vårt nyhetsbrev

Få information om uppdateringar, recept, tips på produkter och annat smått och gått rakt ner i din mailbox.

You have Successfully Subscribed!

Pin It on Pinterest

Share This